Livet är välan för underbart! Nästan alltid! Visst går det upp och ner men det finns nog en sorts balans i det också. Det finns så mycket att glädjas åt, så mycket som ger värme i hjärtat. Och det är väldigt sällan, så gott som aldrig som hjärtat känns kallt eller kyligt. Nej om hjärtat ställer till det så är det ofta att det nyper till däri ibland. Det gör lite ont liksom. Alltid är det inte av sorg eller saknad, det behöver inte ens betyda att vi är ledsna. Nej ibland nyper det till i hjärtat av lycka och kärlek. Att kärleken är så överväldigande eller att något är så vackert att det gör ont. Ibland får vi inte nog av en utsikt, ett musikstycke, konstverk etc etc. Ögonen tåras, klumpen i halsen växer och hjärtat slår lite hårdare och gör lite ont. Alla som har barn känner igen känslan. Vi ser på de små, eller de stora med för den delen, och förundras och överväldigas av kärlek och smärta i en salig blandning. En smärta som bygger på en oro över att inte alltid kunna skydda, inte alltid finnas till hands, inte räcka till. Som tur är tar glädjen över, ger oron vingar och kärleken överskuggar allt. Klyschigt kan tyckas men livet i sig kan ibland tyckas så vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar