Så stod jag där i dörröppningen med öppen famn och hjärta och tog emot de "sommarlovsväxta". Brunbrända, finklädda och förväntansfulla steg de in i klassrummet efter att "fröken" fått en snabb kram. Tjejernas lite längre och innerligare och grabbarnas aningens generade och i förbigående. Ett hjärta att hänga om halsen fick jag och en guldmedalj i OS kan inte vara mer värd. En stor dag för oss alla och Karin Boyes fina dikt klingade i mitt huvud. För visst har hon rätt i att målet inte alltid är det viktigaste utan själva resan. Och vi står återigen inför ett stort äventyr som vi ska erövra tillsammans.
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar