Beslut!

Att fatta rätt beslut kan vara något av det svåraste. Ska jag, ska jag inte? Vill jag, vill jag inte. När? Om en stund! Nu! En annan dag. När besluten påverkar andra eller när andra försöker påverka ens beslut då är det nästan än värre. Risken är stor att det beslut som fattas inte blir det rätta för en själv. Livet består av små beslut och stora beslut men när man står inför dem är de alla betydelsefulla, annars skulle de inte vara märkbara. Kanske vet man inte om beslutet var rätt eller fel förrän tiden har runnit och beslutet är glömt men då spelar det ju ingen roll längre.

Hemma!

Borta är bra och ibland till och med utmärkt men inget är som hemma. Hemma är vant och ingått som ett par bekväma skor. Här finns allt man behöver och lite till. Det är enkelt och så komplicerat som man kan önska. Nära till maten även om man får laga till den själv. Å andra sidan vet man vad man får. Sängen har ingen tid att passa, det är bara att checka in. Visst får man bädda själv men vem behöver bädda det är ju hemma. Nog är det så att det finns massor att se och upptäcka, men hemma ger lugnet åt själen och vilan åt kroppen. Säga vad man vill men det är det bästa hemma som gör borta bra.

Livets goda!

Det finns mycket som kan kallas "Livets goda" allt mellan ett glas vin och en chokladbit med smak av havssalt. Det kan vara en nybakt bulle likväl som det kan vara ett danskt smörrebröd. I dag har jag avnjutit något så läckert som en "Göstas rejäla räksmörgås" på bryggan vid Smögen. Rejäl var bara förnamnet och räkorna likaså. Nog är det så att miljön och stämningen förhöjer och gör att smaken just hör till "Livets goda". Och det är precis så jag kommer att göra när jag lägger denna smakupplevelse till handlingarna - placera det bland "Livets goda".

Svårt att var utan!

Det finns massor med saker som är svåra att vara utan. Det mesta runtomkring oss tar vi för givet. Prylar, tjänster, service, ja till och med människor. När man når en viss ålder så finns det ganska många ting som kan upplevas oumbärliga. En del triviala, andra praktiska, något för fåfängan men också för affektionsvärdet och nostalgins skull. Alla goda ting är tre men jag är glad att jag slipper den begränsningen.

När armarna är för korta!

Vad vore livet utan?



Fåfängan är en last!



Styr upp det hela!

Rymmer stor del av livet!

Minner om min dotter!

Livsviktigt!

Lyxen och flärden!



Lust & last!



Från morot till kalaspingla!

Före!

Tänk vad underliga ting det finns i vår Herres hage.

Efter!

Som man sår får man skörda!

Denna sommar har plantering av frö och växter haft en överskådlig plats, både i tid och rum. Några potäter, få rader med dill, persilja, morötter, rädisor, sallad och sockerärt. Ringblommor och sommarblomster har fått kanta planteringslådorna och tomatplantorna tornar bredvid i sina krukor. Ett par frön med slingerkrasse slant ner i en kruka och den alltid återkommande , trogna tagetesen fick också en plats. Trots att arbetsinsatsen har varit minimal och skötseln likaså, så finns det ändå något att skörda. Och det är inte utan stolthet jag plockar mina tomater, kokar min egna potatis och kryddar min mat med persilja och dill direkt från landet. Nästa sommar ska jag nog utöka, med en större arbetsinsats kommer en mer ansenlig skörd kunna bärgas.

Ring blomma ring!

Smaken av egenodlade tomater är som en smak av solen!

Salladsblad - bara att plocka till mackan, maten eller garneringen!

Dillen ger fisken det "dilla" extra!

Färska morötter - vilken form och färg!

Sockerärt och tomat i ljuv harmoni!

Den röda solen i min trädgård!

BTW: Det blev ingen besiktning, den sk nyrenoverade motorn var inte så renoverad som man skulle kunna önska... Men vi kommer igen!

Hopp & förtvivlan!

Just nu pendlar allt runt omkring oss mellan hopp och förtvivlan. Vi hinner, vi hinner inte! Ändra tid, byta tid, finns ingen - finns! Fungerar - fungerar icke! Ny del behövs, finns inte - finns! Dit med den, då går något annat åt skogen... Än ler vi, men hur länge... Ny tid igen! Absolut sista chansen. sista sekunden, delen finns, en halvtimme innan de stänger. Åk! Kvällen är ung och det ska gå. Det måste gå! Det hänger inte på livet men vi är så många som vill, som kämpar, som stöttar. Runt allt detta skapas en gemenskap som i sig är värd och betydelsefull. Det är något unikt som vi alla får vara en del av och där alla har en funktion. Alla händer som sträcks ut gör att målet faktiskt är synligt även om vi inte har slitit av målsnöret än, men vi är inte heller uträknade.
Det vi alla samlas kring och hoppas på, sliter vårt hår i förtvivlan för är: En besiktning av en Barracuda från -67.

Augustipromenad!

Kvällen är ljum även om timmen är sen och den lockar till en promenad. Dottern och jag låter våra fötter vandra, sida vid sida, utan något egentligt mål. Syrsorna spelar och i bakgrunden smäller det och dundrar från bangår'n. Det är trots allt en underbar kväll, ljuset, dofterna och ljuden. Tillsammans bildar allt detta ett konstverk som är svårt att konkurrera med. Samtalet handlar om livet och döden och allt däremellan. Det slår mig hur allt kommer igen, jag känner så väl igen tankarna, funderingarna och frågorna från min egen tonårstid. Livsfrågor är djupa och tankarna kring döden kan kännas tunga och svårmodiga. Dock är det så mycket lättare när man kan dela dem med varandra.

Under vår promenad så ser vi livet omkring oss och det är så påtagligt hur bra vi egentligen har det. Det handlar om att ta vara på det, där i ögonblicket och i vardagen.

Väl hemma igen möts vi av ett gäng mekande grabbar (och gubbar). Det är så härligt att få möta deras skämtande, som är rått men hjärtligt, efter en stund av livets allvar.

Surt, sa räven...

Snöbär, som jag som barn kallade knäppbär...

Stolt lupin!

Den grönskande variationen är oändlig.

Ett konstverk i sin enkelhet och bruksbarhet.

"En daggkåpa ville jag vara..."

En färgglad klick!

Vems plats är det?

Dörren till underjorden?

Så vackert!

Lätt som en fjäder!

Åh, denna grönska!

Mystiska öppningar!

Tidens tand!

Garden party!

Foto: Gustaf Thim.

Om jag får säga som jag själv tycker så blev det en lyckad tillställning. Vädersidorna visade på regn men vädergudarna bestämde sig för att infria våra önskemål. Solen sken tappert på oss och våra gäster. På plats fanns pilkastning, luftgevärs- och luftpistolsskjutning, yxkastning, kubb och krocket. För de som inte var blyga fanns chans till ett dopp i poolen och en studsmatta kunde också nyttjas. Nu var det ingen som kände sig sugna på ett dopp men övriga aktiviteter användes flitigt.

När hungern inträdde så tändes grillarna och var och en såg till att fylla den egna tallriken.

 

Även glasen fylldes, dock fanns det de som drack direkt ur flaskan eller burken.

Stefanrökt fisk, MUMS!

Stämning på topp!

Det var en salig blandning av folk, allt mellan 13 och 83 och stämningen var varm och gemytlig. Under nattens småtimmar troppade så gästerna av och vid halvsextiden sa vi hej till de sista. Då hade solen gått upp och en ny dag hedrade oss med sin närvaro. Det kändes som om de flesta var nöjda och kanske blir det favorit i repris: Garden Party 2012.

Allting har sitt slut, sent omsider!

I dag har jag räddat ett liv!

Jaha, då fick man agera livräddare i poolen. Det är minsann inte varje dag som man får göra en dylik insats. Egentligen hade jag bara tänkt mig ett svalkande dopp efter en stunds läsning i baden-baden. Döm om min förvåning när jag möts av någon som kämpar för sitt liv i vår pool. Jag trodde nästan att det var försent men kvicktänkt som man är ibland så var jag raskt framme och sträckte ut en hjälpande hand. Det tog en ganska lång stund innan jag kunde upptäcka någon livsgnista och ett tag verkade det som den tagit stor skada av det ofrivilliga badet - lilla Maria Nyckelpiga. Dock slutade det hela som en solskenshistoria och tur var väl det för då torkade vingarna i dess sken.