I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

tisdag 13 oktober 2020

Packa ihop!

Det är dags att packa ihop, packa ihop och vända blad. Det är aldrig lätt att stänga dörrar för gott, det innebär alltid en känsla av avslut och vemod. Såklart finns det dörrar som slås igen med dunder och brak i ilska eller frustration. De dörrarna inger varken saknad eller längtan. Att packa ihop betyder inte alltid att det är för gott dock, tack och lov. Faktum är att just nu packar vi ihop både för gott och för tillfället. Det innebär också något nytt, inte helt självvalt och båda med ett stänk av vemod och sorg. Vi packar ihop, sorterar ett långt, rikt liv, en era tar slut och en annan tar vid. Vi vänder på varje blad, vi minns, vi skrattar, vi gråter och packar. Tillsammans gör vi en tung resa lättare och vi hjälps åt att stänga en dörr och öppnar en annan med gemensamma krafter. Vi lämnar men vi tar med det viktigaste, våra minnen, vår gemenskap, vår kärlek och omsorg om varandra. Att packa ihop inför hösten och vintern som väntar är också en resa, inte så svår men aningens tung. Vissna blommor och växter klipps ner, den mörka, svarta jorden skuggar där det nyss frodades av färg och blomster. Krukorna gapar tomma och dess lyster flagnar i allt det grå och dystra. Vetskapen om att det är tillfälligt och att till våren så uppstår denna grönska inger ändå en känsla av hopp. Vi packar ihop, ser tiden an och förundras över den kraft som varje dag oss ger.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar