Mina ord är dina om du vill!

Mina ord som studsar runt i mitt huvud och bara längtar att få komma på pränt. Ibland flödar de som melodier som bara väntar på att få fästas i en text och läsas. Som symfonier tar de form och släpper inte taget förrän de fått sin rättmätiga plats, blivit synliga och lästa. Mina ord som läker mig genom att de får lämna mig i en mer ordnad form än när de var kvar i min tanke, svävande som höstlöv i oktobervind. Mina ord som kanske blir någon annans ord som tänktes men aldrig blev sagda. Mina ord är mitt språk, mitt uttryck och min konstart och ingen blir gladare än jag när mina ord träffar någon annan. Jag vill beröra, de berör ju mig, jag vill uttrycka för att lätta mitt tryck och jag vill dela mina ord med den som vill. 

Pennan är min pensel och orden mina färger. Även tangenterna är mina målarverktyg. Mitt ordförråd är min palett och duken är mitt pappersark. Jag älskar att låta orden flöda i ett färgsprakande intermezzo. Huller om bladder i nya och spännande kombinationer. Jag tycker om att måla men det blir aldrig så flödande som när jag skriver. Visst kan jag prata men jag vet inte om det jag säger är det som jag vill få sagt. Däremot när mina ord får flöda fritt ur tanken och rinna ut som pärlor på mitt papper eller min skärm, då känner jag att jag är ett med nuet. Här krävs ingen ordning och reda! Kaos och röra kan blandas i ett gytter. Jag får fritt välja och vraka och låta orden bara surfa runt på skummande vågor. Inget är rätt eller fel utan bara det jag just känner lust inför. När sedan det inträffar att någon ger bekräftelse på det jag skriver, då klappar mitt hjärta fortare och jag blir varm av lycka. Mer än så behövs det inte för att göra min dag!

Tänk vilken gåva vi fått i språket och hur olika vi kan kommunicera med det. Det är ju inte bara det sagda ordet som säger någonting utan visst finner vi budskap bland så mycket annat. Bilder, musik, ljud, rörelser, kroppsspråk mm mm. Det sägs att vi föds med hundra språk men berövas nittionio och kanske ligger det en hel del i det. Eller som Nils Ferlin så vackert diktade "Har du tappat ditt ord...".