Det första jag tänker på när någon säger Hellas är extraljus. Stora extralyktor som bländar något fruktansvärt om en möter dem i en kurva eller back-krön när mörkret är svart som natten eller så lyser de upp detsamma mörker om en har dem framför sig. Precis som hon som jag, från och med idag, alltid kommer att tänka på när någon säger Hella eller Hellas. Hon lyser verkligen upp och inte bara det, utan den värme hon utstrålar kan få hela Antarktis att smälta. I hennes sällskap har en inte tråkigt, det är nära till skratt men också till samtal om allt som hör livet till. Allt faller så lätt och rätt, okonstlat, förtroligt och ärligt. Märkligt hur det kan stämma så bra och kännas så enkelt. Vilken tur att jag gick och vann den där föreläsningen och vilken tur att jag taggade just dig. Och stort tack för att du följde med och fixade resten. Ser fram emot en morgondag med fler samtal, fler skratt och mer tid. Vilken fantastisk person du är, Helena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar