Det där med att sova är något grundläggande, något primärt. Något vi gör för att vi ska och måste. Ibland ser vi det som något nödvändigt ont. Inte förrän den inte infinner sig saknar vi den. När vi ligger där med klarögda ögon som svider av trötthet men ändå inte kan sova då vill vi gärna kunna knäppa på sömnen. Då när tankarna snurrar och inget i världen kan få oss att samla dem till en enda vettig. När hjärtat slår som om vi just avslutat ett maraton och kroppen hettar av ej önskvärd orsak. Vi vet att det värsta som kan hända är att vi är tröttare än vanligt nästa dag. Ändå ligger paniken på lur och gör oss mer klarvakna än nånsin. Trots detta så tar vi en god natts sömn för given när den väl infinner sig och har kanske inte vett och förstånd att uppskatta den som vi borde. Måhända att vi sover bort en stor del av vårt liv men det finns sämre saker att slösa tid på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar