Livets villervalla är fyllt av möten. Möten med nya människor, med gamla människor, unga människor och allsköns människor. Oavsett hudfärg, ras, religion eller något annat ytligt som kan skilja oss människor åt kan möten sätta eviga spår eller bara spårlöst gå förbi. Det finns möten som sker och som aldrig sker igen och de blir till historia som faller i glömska. Plats, tidpunkt och tillfälle hade inte förutsättningarna. Mina möten som har satt eviga fotspår i mitt hjärta har ingen ålder och har bara skett av en slump, ödet. Hur kan man förklara att det finns människor man mött och som bara finns i periferin ändå så tydligt finns där i mitt hjärta. Där finns en massa grabbar från handboll och innebandy, där finns elever som behövde mig där och då och där finns de som det bara sa "klick" med. Där är tjejen på slöjden med det blonda svallet som alltid kommer vara "min tjej" och där är killen som alltid strulade men som alltid säger "tja Veronie, hur är det?". Där är de fina tjejerna som jag delade f 97 med och där är såklart alla f97-98:or och där är du som skrek hämningslöst och hejade, med bitande naglar på matcherna med HKJ, tillsammans med mig. Där är tjejen som praktiserade och bara hamnade så rätt hos mig och mina "lekisbarn". Där är ex-vänner och ex-flickvänner och där är vänner från förr och nu. Alla dessa möten och fler därtill har format mig och gett livet guldkant och värde. Utan dessa möten skulle jag vara tommare, fattigare och helt enkelt inte den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar