Barfotabarn!

När hösten kommer och kylan med den, då åker strumporna fram och på. Nu ska fötterna in precis som korna fast inte i ladan, då förstås. Det är slut på barfotabarn i gräs och sko för denna gång. Slut på solvarma fötter på solhet asfalt, förbi med bara fötter i regnets pölar. Barfotabarnet i mig ska för stunden bli strumpklädd med skor. Jag har dock inte tappat mitt ord och min papperslapp har jag också kvar. Visst tycker jag att sommaren överger mig men inte gråter jag övergivet. Bara fötter är inte så bara, det slår mig nu när det bara är över. Det är något visst med ett barfotabarn i livet.