Sitter på en liten kvartersrestaurang, italiensk, underbar mat med ljuvliga smaker. Stannar upp ett ögonblick, reflekterar och betraktar dem som är mitt sällskap. Så olika personligheter, unika var och en på sitt sätt. Någon lite mer bekant och känd för mig och några andra helt oskrivna blad. Ändå finns där en tydlig samhörighet och gemenskap. Vi pratar om ditt och datt, om familj, liv och jobbet. Det är oundvikligt eftersom det är det som förenar oss från början. Men där finns något annat, en känsla som är svår att beskriva annat än att vi befinner oss på samma våglängd, någonstans. Att samtala med dessa kvinnor, helt fantastiska människor, är lite som att skrapa på trisslotter med vinst varje gång. Det är spännande, givande och jag blir rikare för varje möte och samtal. Som alltid önskar jag att jag skulle kunna stanna klockan, frysa tiden, att dagarna var fler och samtalen längre. Samtidigt vet jag att det är just det som är det magiska, att detta är här och nu och tillfälligt som gör guldkanten. Dessa dagar och möten ska jag dock bära med mig och hämta energi från, länge framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar