Min man är min hjälte, ja just nu är han inte bara min hjälte utan också en samhällshjälte. Tillsammans med många andra samhällshjältar ser han till att hålla den förrädiska elden i schack. Han är nämligen deltidsbrandman och i dessa torra, sommarvarma dagar har han och hans kollegor fullt upp. Medan de flesta av oss semesterfirare njuter av sol, värme och bad, sliter de i skog och mark. Kan tänka mig att de, tillsammans med bönderna, är de som mest längtar efter regn. Dag som natt kämpar de i full mundering mot en kraft som är svår att övervinna. Mat och sömn är en bristvara men humöret verkar det inte vara fel på. De få korta stunder han är hemma äter eller sover han, vilket jag tror att de alla gör. Och jag klarar mig! En gång på världen kunde jag ändå se mig själv lite som en hjälte eftersom jag lånade ut min man och framförallt mina barns far, på semestern, på julafton och nyår, sportlov som påsklov. Idag har jag vuxna barn men jag vet att därute finns det en massa barn och fruar/män/sambos som väntar, väntar med maten, är oroliga, får ställa in det planerade och de är också hjältar. Det är de som får allt att fungera i vardagen och finns där och tar emot de trötta, slitna, hungriga som gör det jobb som faktiskt är ovärderligt. Så otroligt tacksamma vi ska vara över de som var tredje vecka offrar sin lediga tid, sin semester, sin familjetid för att rädda oss alla från katastrofer och bränder. Men stort tack också till er i familjen som lånar ut pappa/ mamma och håller ställningarna i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar