Det är lätt att bli lite sentimental och nostalgisk när stora omvälvande saker händer i ens liv. Sedan kan stora saker ha en betydelse för någon och småsaker kan vi också se olika på. Mina stora och små saker är såklart sett ur mitt perspektiv. De stora tingen för mig handlar nästan uteslutande om mina barn, mina nära och kära. Livet är det största och de omfattar ju mitt liv så det är såklart självklart. Att få egna barn, se dem växa upp och växa med dem är så ofantligt stort även mitt i den grå vardagen. Det är så många skeden vi tar oss genom tillsammans, första leendet, de stapplande första stegen, orden som trevande tar sin form och sedan går det fort. Vips är barndomen och ungdomen ett minne blott och framför en i hallen står vuxna människor med packade kartonger och de stapplande stegen blir plötsligt på helt egna ben. De nära och kära utökas med de nära och käras kära och hjärtat får ge plats åt fler. Helt plötsligt är de vuxna med egna liv, med allt vad det innebär av små ting och stora ting. Trots att de blir vuxna, flyttar hemifrån, fattar egna beslut och är myndiga i lagens mening så kommer de alltid vara mina barn - det största i mitt liv av alla livets små eller stora ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar