Har ni någon gång känt känslan att hjärtat är på väg att brista. Inte av olycklig kärlek eller av sjukdomsfall, nej, utan när det sväller så där otroligt att det nästan inte får plats. Det trycker på och ut och ger en klump i halsen och tårar i ögonen. Det är inte av sorg eller av något annat tråkigt utan av något obenämnbart. Stolthet skulle någon säga, glädje eller kärlek kanske någon annan skulle uttrycka det som. Själv finner jag inte ord, de är för små, för futtiga. Hon står där på scenen, späd men kraftfull, så unik, så imponerande och så god. Hennes röst går in i hjärtat och ger energi och kraft. Jag ser en ung kvinna med goda värderingar, en förebild för många och särskilt för mig. Hon ger mig mod, hon är min allra bästaste vän och jag är mycket lycklig över att få kalla henne min dotter och min kickunge. Min allra finaste Juliette.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar