Sorlet i personalrummet kan ibland vara öronbedövande och det är inte riktigt miljö för avkoppling. Ofta talas det jobb, kollegor emellan, vilket inte är så underligt eftersom det är då vi ses. Ibland väljer jag bort sorlet och tar med mig min kaffekopp till ett tyst ställe, där världen får sluta snurra en liten stund. Det händer dock att det mitt i sorlet uppstår ett samtal, en lågmäld dialog med en likasinnad. Ett möte mellan två kollegor som har samma synsätt och gemensam värdegrund, eleven i fokus och hur förändrar vi för att det ska komma eleverna tillgodo. Dessa stunder är ovärderliga och får sorlet att te sig rätt betydelselöst. Att vara på samma våglängd som någon annan ger jämvikt i tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar