I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 9 maj 2016

På ett litet café på Söder!

Efter en omtumlande dag tar jag min dotter på orden och unnar mig. Ett litet café på Söder fångar min uppmärksamhet. Litet, trångt och mysigt. En räkmacka på hembakt valnötsbröd med morotsjuice och en härligt stark cappuccino till. Jag väljer att sitta ute i vimlet av solvarma människor som strosar förbi. Vid bordet intill sätter sig ett tysktalande par något äldre än jag. Strax dyker ytterligare ett par upp. De är väldigt mycket äldre än jag och har stora svårigheter med att både beställa och sätta sig. Bordet är dessutom fullt med disk och lite kladdigt. Den tysktalande mannen visar sig vara dagens gentleman, han hjälper till med beställning och hjälper den "väldigt" gamla damen till bords. Han röjer bordet och torkar av det med sin servett. Den gamla damen ler och uttrycker sin tacksamhet. Vilken fantastiskt härlig historia som utspelar sig alldeles intill, den berör mig ända in i hjärteroten. När sedan det tysktalande paret reser sig för att gå berättar de att de firar sina 40 år som gifta genom att återuppleva sin bröllopsresa som gick till Stockholm. De uppsöker alla platser de besökte då och fotograferar allt precis som då. Tänk vad mycket en kan få uppleva på ett litet café på Söder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar