Det ska dukas, det ska lagas, det ska fixas till och mojjas och tonen är så hjärtlig, vi stökar kring och stojas... (Föreställ er att det är Askungens möss som sjunger...)
Vips så är klockan två och våra kära gäster anländer med mer julmat och mer julklappar. Mormor & Morfar och Farmor & Farfar hedrar oss med sin närvaro jul efter jul och trots att barnen numera är stora uppskattas det dock likafullt. På stört bjuds det till bords, maten ska ätas medan den är varm och Kalle Anka klockan tre låter sig inte väntas på. Som vanligt är det för mycket mat, för många rätter och som vanligt smakar det lika bra. Mormors sill och strömmingslåda, Farfars Jansson och mammas köttbullar mm mm. I år var julbordet utökat med, av maken, hemrökt lax och älgstek, så ljuvligt gott. Som sig bör äter alla för mycket och matkoman dyker upp som på beställning.
Kaffet rinner ner medan disken tas om hand och alla väntar förväntansfullt på han i röd luva och skägg. Sedan flera år tillbaka är han en hon och hon har luva men inget skägg. Det är dottern som delar ut klappar med en hjälpande hand av storebror. Kanske är paketen färre i år men som vi alla vet är det innehållet som räknas. Vi försöker hålla traditionen vid liv att man måste öppna sina paket, en i taget och gissa, men det är svårt även för de äldre i samlingen.
Papper rivs av och snören trasslas innan gåvan finns till beskådan. I något öga syns en tår, av glädje och av rörelse. Leenden och tacken avlöser varandra och stämningen och glädjen är på topp. Efter prassel med alla paket bjuds det till kaffebord och de äldre bryter upp, de har fler nära och kära som väntar. Nu inträder lugnet och myset, våra bonusgrabbar ramlar in och vi spelar spel och umgås. Alla är trötta men vi är det tillsammans och inga krav ställs utan vi får bara vara. Tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar