Det blåser ute!

Det går en vind över vindens ängar och över skog och stuga. Den river och sliter, skadar och förgör och den heter Dagmar!? Den är alltså en hon! Varför är stormar döpta efter kvinnor? Det måste vara för att kvinnor är urstarka, oövervinnerliga, livsfarliga och otroligt spännande. Undrar just om det är en man eller en kvinna som har döpt våra senaste stormar, Gudrun, Berit och nu då Dagmar? Efter lite rekognisering får jag reda på att det är norrmän som döper stormarna och att de faktiskt, då och då, har manliga namn. Pär var tydligen en storm för några år sedan. Ändå verkar det som om det är kvinnostormarna som sätter sina spår.

Vem minns inte Gudrun? Jag minns till och med var jag befann mig när jag först hörde varningen om hennes framfart. Hela familjen var i Jönköping och tittade på äldsta sonen när han spelade handboll. Vi hade Gudrun i hasorna på vägen hem och hualigen, vad orolig jag var för sonen, som åkte buss.


Hursomhelst, så är Dagmar här på visit. Hon har inte varit tydlig med hur länge hon tänker stanna och det verkar som om hon inte själv kan bestämma sig, eftersom hon återvänder var och varannan dag. Min önskan är att hon tar och packar för avfärd innan nyåret eller i alla fall tar och lugnar ner sig lite. Känns inte som om Dagmar är ett trevligt resesällskap på havet.