Det är dags nu kära vänner...

Jag är så lyckligt förunnad över att ha ett arbete som jag älskar. Det är stora ord men det är faktiskt så. Det är med lätta och förväntansfulla steg som jag går till jobbet varje dag. Där möter jag massor med utmaningar som inte är förutsägbara och inspiration från både elever och kollegor. Det är inte utan att jag saknar detta, nu när det är sommarlov. Att skiljas inför sommaren ger alltid blandade känslor. Behovet av att rensa ur sig själv, att slappna av och göra saker som annars inte hinns med är stort och efterlängtat. Men, det finns alltid ett men, saknaden av elever och kollegor finns där som ett skavsår, myggbett eller en liten sten i skon. Den gör sig påmind när man minst anar det och jag förundras varje gång av de starka band som finns.

Inför detta sommarlov stod jag inför en omvälvande separation. Alla som känner mig väl, vet att jag är separationsångesten personifierad. Fyra av mina kollegor, mig närstående på olika sätt, hade bestämt sig för att gå i pension. Alla dessa fyra har på olika sätt påverkat och inspirerat mig, både som människa och lärare. Det är kollegor som jag känner en djup respekt för, för deras kunnande, deras personligheter och för de medmänniskor de är. Det tomrum som de efterlämnar kommer att vara svårt, rent omöjligt att fylla men de spår de lämnat kommer jag att försöka följa.

Följande text satte jag samman till melodin av ”The Rose” och vi kollegor sjöng dessa ord för våra blivande pensionärer:

Till Inger, en klippa trygg att luta sig mot.

Det är dags nu kära vänner

det är dags att ta farväl

Eran tid här är nu över

o vi önskar er allt väl

Ni har lämnat massa minnen

som vi alla delat har

Era fotspår kommer alltid

på vår skola finnas kvar

Till Annika, någon att hålla i när stormen ryter.

Ni stått pall i alla väder

det har varit ur och skur

Mången rektor har er passerat

det har gått i moll och dur

Trots alla vindar som har virvlat

och all förändring som har skett

Ni har stått som starka furor

och er kunskap har ni gett

Till Kristina, en pedagog - omtänksam och godhjärtad.

Det finns mycket fint att säga

när vi inför dagen står

Orden vill ej riktigt räcka

kanske kommer det en tår

Men vi alla här på skolan

o alla barn i alla dar

Vi vill att ni ska veta

att i hjärtat finns ni kvar

Till Christina, en källa av kunskap.