I sista stund!

Nu närmar sig slutet på vår tripp och nu gäller det att suga ur det gottaste ur Rom och fötterna. I eftermiddag, kväll ligger Trastevere för våra trötta och slitna skor. Någonting att äta, lite shopping och någonting att dricka. Som toppen på det får det nog bli en äkta italiensk glass, igen. Dagarna har rusat förbi som en Ferrari på motorväg, eller som en taxichaufför mellan flygplatsen och Rom. Nu närmar sig slutet på en resa som har haft allt. Ja, inget regn eller gråväder förstås och inget riktigt bad. Men sol, värme, sevärdheter och massor med bara vara i bästaste sällskap och underbar mat. Fotbad blev det ju dock, i en fontän. Var annars när man är i Rom. Innan kvällen avslutas som sig bör på takterrassen ska vi ändå hinna njuta en gnutta till.

En ljuvlig dag!

En heldag i allra bästa sällskap. Samtal om ditten och datten blandat med en tripp till Kumla för lunch. Där hamnade vi mitt i polisarbetet efter det alldeles nyss inträffade rånet. Dagen fortsatte med Go'glass i Hjortkvarn och en tur till det spöklika Björnhammaren. Hus efter hus står övergivna och påminner om hur förgängligt allting är. Där blev vi också vittnen till den plundring som pågår. Vuxna människor med barn i sällskap som skruvar ner saken och stjäl dem helt enkelt. Mitt på ljusa dagen! Vi fortsatte åt det håll som näsan pekade och fick en härlig roadtrip i ett vackert sommar-Sverige. Skog och blommande ängar med röda stugor och böljande vetefält. Den fantastiska naturen, runtom oss, i mogna färger i ljuv harmoni. Allt det vackra förstärktes av det trevliga sällskapet. Dagen avslutades med mera samtal om allt och inget, njutande av vårt nya förvärv som vi fått att förvalta. Tack för en ljuvlig dag och må den snart gå i repris. 

Pappersfetisch

Jag är galen i papper. Allt som har med papper att göra. Ja, kanske inte allt men papper som i brevpapper, presentpapper, scrapbooking-papper - vackra papper helt enkelt. Det innefattar också gamla gulnade tidningar eller böcker från svunnen tid, med snirklig text som är så skört att det nästan smulas sönder mellan fingrarna. Eller tänk ett limegrönt silkespapper med prickar ja i vilken färg som helst förresten. Jag samlar på papper, kartong, tunna fina ark eller baksidan på ett block ett sånt tjockt sammanpressat av en massa andra papper. Åh, handgjorda papper är nästan för mycket av det goda. De är så granna att jag nästan inte har råd att använda dem. För jag samlar nämligen inte bara på papper, jag gör något med dem. Vackra kort till någon som fyller år eller gifter sig, julkort eller påskkort om tid finnes och lusten faller på. En del scrapbooking blir det men ibland bara njuter jag av att sortera och plocka runt bland alla mina papper. Just nu är jag i paradiset för jag har fyndat i den lokala färghandeln. Kataloger med tapetprover, tre för 100:- och jag handlade mer än jag behöver och kan göra av med men ack vilken lycka. Det är fantastiska papper och jag får inte riktigt nog. Om man kan ha fetisch på papper då är det helt klart en åkomma som jag lider av - eller njuter av - beroende på hur man ser på saken.

Slöjdminnen!

Jag har ett paket på Ica att hämta. Äntligen har väggdekalerna till slöjdsalen kommit. När jag står där och väntar på min tur ser jag ett välbekant ansikte i ögonvrån. Ibland är slumpen lite lustig för bredvid mig i kön står min gamla slöjdfröken. Plötsligt översköljs jag av minnen från min skoltid och då framförallt från slöjden. Jag var inget bra på slöjd. I alla fall inte när min fröken sa sitt. Hon tyckte inte om mig och jag förmodar att det var ömsesidigt. När alla skulle sy förklädesklänning ville jag sy anorak och när andra tog blommiga tyger ville jag ha enfärgat. Inser så här i  efterhand att jag var ganska motvalls och inte alldeles lätt att tas med. Förstår också att min kreativa sida inte riktigt passade in i frökens slöjdtänk. Tillbaka i verkligheten nickar vi och säger hej till varandra. En tanke far genom huvudet att jag kanske borde berätta om att jag numera är slöjdfröken och att jag älskar det. Det får stanna vid en tanke men jag får en insikt om att min gamla slöjdfröken har stor del i hur jag är i mitt jobb. Eller mer kanske hur jag inte är.

Ut och in!

Varenda låda, hylla, skåp och pärm är ut-och invända och sorterade in i minsta detalj. Kastberget växer för varje rensad stund och det som göms i hörnen kommer fram i ljuset. Det dyker upp skatter från fornstora dagar vill jag lova. Eller vad sägs om blåstenciler med virkningsbeskrivningar och stickmönster med orange mönsterstickad tröja ala 70-tal. Broderiböcker och monogramhäften från tiden innan jag ens var påtänkt. Ja, den som spar han har. En del tyger känner jag igen från min egen skoltid och dammet har liksom kommit till på köpet. Nu väntar nya tider och jag riktigt längtar efter att dörren till den uppfräschade salen slås upp i augusti.

Röj!

Dags för utflyttning och inflyttning! Känner mig lite som Vihelm Mobergs Utvandrarna och Invandrarna. Inte för att flytten är så lång, men omvälvande och vägen till något annat. Eller nygammalt kanske man kan säga. Jag lämnar något för att starta upp något nytt och jag vet inte riktigt var det landar. Spännande, ja och pirrigt. Aningen stökigt och mycket att göra och tänka på innan allt faller på plats. Ett röj innan jag har flyttat in mig och fixat så att min prägel är lagd.

Trääligt!

Det är så j-a trääligt att klippa gräs! Mm jag kan bara hålla med. Dock är det träliga mest innan man klipper. När man väl klipper så är det inte mycket att tänka på utan det är bara att köra på. Kroppen får jobba och det är ändå rätt skönt. Men känslan efteråt är obeskrivlig. Doften av nyklippt gräs fyller näsborrarna till brädden och synen av den ansade trädgården är en lisa för själen. Tillfredsställelsen av att själv ha åstadkommit detta är fantastisk. Det är mer än en dubbel glädje i detta. Dels har jag tagit mig över tröskeln, dels har kroppen fått sitt och sist men kanske störst en känsla av förnöjsamhet som inträder efteråt. Och ändå är det lika, j-a trääligt nästa gång.

Min dotter!

Hon är inte bara snygg, hon är cool och fantastiskt fin. Och som om det inte är nog så är hon klok. Klok, omtänksam, hänsynsfull och vidsynt! Det är inte bara en vacker fasad utan där finns en insida som är full av kärlek och en och annan överraskning. Om och om igen visar hon på hur stark, modig och strålande hon är. Hon har alltid något gott att säga om alla och hon försöker alltid förstå även när andra sviktar. Aldrig tvekar hon att öppna sin famn för tröst eller ge en klapp på axeln, ja till och med en spark i ändan när så behövs. Hon är en vän att hålla i även när det är som mörkast, det har hon bevisat många gånger. När hon gör något går hon "all in". Nu senast intog hon inte bara scenen utan även publikens hjärtan. Ett strålande framträdande som bländade oss alla. Hon är min stjärna och min allra bästa vän och jag älskar henne till stjärnorna och tillbaks.

Sommarlov

Då är det efterlängtade sommarlovet äntligen här. Samtidigt kom sommaren med buller och bång, eller ja i alla fall med solsken och sommarlovsång. Själv har jag bävat inför denna dag och ärligt inte längtat som man brukar efter ett långt läsår. Nej i år betyder sommarlov avsked och ett stort och kännbart sådant. Nu släpper jag taget om en "mina ungar" och låter någon annan ta över. Ett år rusar iväg när man har roligt och roligt har vi haft. Så mycket de har lärt mig och som jag har fått äran att lära dem. Jag har gjort allt för att ge dem kunskap och verktyg att göra något med den och som tack har de för alltid stulit en bit av mitt hjärta. För där kommer de att finnas - för alltid. Det är med vemod i hjärtat jag lämnar över stafettpinnen till en annan lärare men jag vet också att det finns ingen bättre som jag skulle vilja lämna över till.
Kramar, blommor, solsken och sång men också många tårar och en stor tomhet präglade denna ljuvliga sommardag. Morgondagen lurar runt hörnet och framtiden ligger framför oss men allra först den efterlängtade sommaren.

Klister!

Alla vet vi att folk pratar om en, mer eller mindre men pratas gör det. Kanske inte så ofta som man själv tror men att det snackas. Vi snackar ju lite till mans, då och då. Om andra! Oftast kanske i goda ordalag men visst händer det att en och annan syrlig kommentar blir sagd. Ibland kommer det fram till ens öron genom någon helt annan och det kanske inte alltid är meningen. Det där sagda blir taget ur sitt sammanhang och kan tolkas på ett helt galet sätt än det var menat. Ibland fastnar de där orden, som sprids vidare, som ett klister och det är svårt att värja sig. De sårar och svider. Andra gånger skakas de av lätt som en fjäder. Närsom kan man behöva någon att dryfta detta med, någon att lita på, någon som lyssnar och stöttar. Och det har jag! Fantastiska människor som bara finns där och bara är bäst.

Min mamma!

Mors dag! Dyra fina presenter, blombuketter och vackra ord på Mors dag-korten. Det är som det ska men inte det viktigaste. Inga presenter i världen kan visa hur mycket min mamma betyder för mig. Kanske säger jag det inte heller med ord tillräckligt ofta. Hursomhelst är hon min mamma som jag vill hylla på Mors dag. Jag älskar dig mamma inte bara på Mors dag utan alla dagar.

Ljuset!

En regnig dag och längtan efter sol och ljus är större än nånsin.

Bubbla!

Det har redan gått en och en halv vecka sedan trippen till London. Och så här efteråt känns det som om resan är i en bubbla. En sådan där stor såpbubbla som lyfter med vinden och svävar runt utan att den går att fånga. Den är vacker och solens strålar reflekteras i den liksom världen runtom. Skillnaden är att den här bubblan inte spricker utan den fortsätter sväva och jag ser fram emot att syna den närmare - då och då - när lusten faller på.

Årets klassblogg 2015!

Finner inga ord! Är bara så stolt och otroligt lycklig. Nyper mig hårt i armen och undrar när ballongen ska spricka och jag ska vakna. För jag tror att jag drömmer. Att få äran att vinna Årets klassblogg en gång är stort och ofattbart. Att göra det två år i rad kan bara ske i drömmen, trodde jag.

Grattis Anita!

Min vän! I mer än 30 år har du funnits där för mig. I ur och skur, väder och oväder har du accepterat mig för den jag är. Vi har gråtit, skrattat och upplevt massor tillsammans. Allt har inte varit solsken men för att växa behöver även vänskap lite regn då och då. Utan dig hade mitt liv varit fattigare och helt klart mycket gråare. Du är den storasyster jag så väl behöver och en förebild i stort och smått. Idag är din stora dag och jag önskar dig den finaste födelsedagen av de alla. Grattis Anita!

Tack fina mamma & pappa!

Knack, knack! Utanför ytterdörren står min fina mamma och pappa med en bukett av de finaste blommor jag vet. Liljekonvaljer! Jag älskar dess doft och dess sprödhet. De vita klockorna minner mig om det vackra i livet, hur skört det kan vara och hur vi måste ta tillvara på varje sekund. Det är lätt att säga men så svårt att leva upp till ibland. Vi skyndar och ser framåt och tappar ibland bort oss, här och nu. Nu står min bukett där, i min mormors gamla vas och ger mig en påminnelse om vad som är värt i livet. Tack mor och far för blommorna och omtanken. Just idag behövde jag dem!

Hjärtat i halsgropen!

Jag kan verkligen inte titta på hockey utan att pulsen ökar och benen darrar. Hur mycket jag än försöker koppla bort tv:n så tränger ljudet genom märg och ben. Inte gör Lasse Granqvist det hela bättre. Han pratar fort men när det är på gång att hända något då pratar han så fort att han knappt hinner med själv. Vissa meningar är mindre roliga att höra och andra gillar man skarpt tex Sverige är fulltaligt igen. Utvisningar är enerverande oavsett åt vilket håll. Får Tre Kronor utvisning är de en man mindre och risk för kvittering. Är det däremot motståndarna som har åkt på en utvisning då är nerverna utanpå för att förväntningarna på ett mål är så stora. Och man vill verkligen hjälpa till att få in pucken innanför den så förargliga mållinjen. Leder vi så är jag orolig för att de ska tappa spelet och ligger vi under är önskan att det ska bli mål så stor att hjärtat rusar. Jag älskar hockey och mitt hjärta tillhör Tre Kronor men jag önskar att det inte behövde hamna i halsgropen hela tiden när de spelar.

 

Klotter!

Tro mig men jag tycker inte att det är ok att klottra ner och vandalisera men visst kan det vara underhållande att läsa en del av det, särskilt när man besöker en offentlig toalett. Då och då stöter man på riktigt kloka ord vilka är värda ett foto och att bli spridda även utanför toaletten i Camden.

Lite mera London!

Maj i London. Skir grönska, sol och fantastiskt trevliga engelsmän. Artigheterna avlöser varandra och vänlig hjälpsamhet är vardagsvara. Parkerna grönskar och fåglarna överröstar stadsbullret med sitt ljuva kvitter. Det här är staden i mitt hjärta och jag är redan i tanken på väg tillbaks.

Annorlunda!

Mina semesterbilder är kanske inte som semesterbilder brukar, enligt tradition och vana. Jag gillar det lilla, udda som inte alltid är så blankt, tjusigt och spännande. Det får gärna vara lite skamfilat och nött av tidens charm. En lykta som sett bättre dagar, men som med sitt ljus sprider värme, är motiv gott nog för mig.