Varje dag lär jag mig något nytt. Förhoppningsvis är det lärdom för livet men likväl hoppas jag på att jag lär om och nytt hela livet ut. Vid 55 års ålder inser jag tydligare än någonsin hur lite jag egentligen vet eller såklart hur mycket jag inte vet. För mycket kan och vet jag, det är också en insikt som kommer med åren men det är med kunnande som det halva glaset. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Jag kan massor men det finns också så mycket mer att lära. Det är inte alltid som jag aktivt söker kunskap, ibland får jag den lite på köpet och den är absolut inte mindre värd för det. Sedan september har jag läst en utbildning via Karlstads universitet, "Nyanländas skolframgång". Det har varit otroligt berikande och intressant. Litteraturen har öppnat upp för nya perspektiv, infallsvinklar och insikter om utveckling och förändring. Dock har jag känt att det har varit i möten med studerande kollegor som jag fått mest påfyllning. Givande diskussioner, utvecklande samtal blandat med härliga skratt och glada tillrop har varit kryddan under denna tid. När jag summerar tiden bakåt och nöjt konstaterar att det är över och godkänt, finns där en lättnad men som alltid när något tar slut infinner sig en känsla av vemod och saknad. Och ärligt är det inte pluggandet, läsandet och skrivandet som jag kommer att sakna utan de härliga och intressanta kollegor jag fått lära känna på den här resan. Men som någon sa idag: "vi lägger till varann på Facebook så blir vi vänner på riktigt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar