Just nu känns det som om jag är ute på en omtumlande resa. En resa som jag inte riktigt vet var den började och inte säkert vet vad slutdestinationen är tänkt. Det är en härlig resa full av boost och bekräftelse. Den ena uppmärksamheten avlöser den andra och ståhejet tycks inte riktigt lägga sig. Jag är stolt och kan inte riktigt förstå och ta in vad det är som händer. Jag skulle ljuga om jag säger att det inte är roligt och spännande och jag skulle inte tala sanning om jag inte medger att jag är nervös, men... Det finns ett men, ett stort men... Visst gillar jag att resa och visst gillar jag ståhej men jag gillar hemma, i lugn och ro, mer. Och jag föredrar korkeken och lukten av blommorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar