I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 19 januari 2014

En röst som hörs!

En ung kvinna, ung men med väldigt starka åsikter och klara värderingar. Hon bär med sig ett ordförråd som få vuxna har tillgång till. Feminism är ett av hennes ledord och hon för en tydlig kamp mot de som medvetet missförstår dess innebörd. Inget kan få henne så upprörd som när våldtäktsmän frias, framförallt när offrets ord ifrågasätts eller när kvinnor kränks och förminskas. För henne är jämlikhet inte bara en kamp för kvinnors lika rättigheter utan om alla människors rättigheter. Det handlar heller inte bara om de svaga, utsatta eller minoriteter utan om allas lika värde. Att stå upp för sin och många andras sak är modigt och beundransvärt. Det är sådana som hon, som en gång kommer att göra förändring och driva kampen närmare målet.
När jag ser in i dina bruna, målmedvetna och kompromisslösa ögon så ser jag en stark kvinna. Du, min lilla, med den stora rösten, de genomtänkta, välformulerde orden och de medvetna valen. Argumenten radas upp och principer är fasta utan att för den skull vara prestigeladdade. Med en balans mellan ödmjukhet och stenhård vilja tar du dig an debatter och diskussioner som både upprör och berör. Du tar striden även mot den maktstyrda auktoriteter och vägrar böja dig för härskartekniker. Må din styrka ta dig dit du vill och låt ingen hindra dig i dina val och drömmar. Jag älskar dig och är så oerhört stolt över dig, min fina dotter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar