Där ligger något tungt över mig. Vet inte riktigt vad det är. Kanske är det ovanan med lite varmare höstkläder. Det skulle kunna vara hösten som singlat sina löv över mig eller också är det oktoberstormen som hotar att kväva mig. Det skulle kunna vara gubben Höst som sveper sina lovar runt mig och kramar aningen för hårt. Nånting där är det som får mig att känna mina andetag och vara påtagligt medveten om varje pulsslag. Pulsen som slår hårt och hänsynslöst både i öron och ögon. Tröttheten förlamar och går inte att värja sig emot. Rutiner avlöser varandra som en grå massa i en grå vardag. Och plötsligt i all denna melankoli så lyser solen upp och värmer, inte bara den kulna höstluften utan också mitt sinne. Allting blir lättare, stegen, andningen och till och med vardagssysslorna går som en dans. Tänk att världen och jag påverkas och kan förändras som i ett trollslag bara av en himmel som är blå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar