Sommarens sista dagar!

Sommaren går mot sin mognad. Den kom till oss som en ivrig barnunge, varm och kall om vartannat och hur ostyrig som helst. Så småningom fick den drag av en tonåring, växlade om lika snabbt som en V8 med automatlåda. Nu känns det att den har nått vuxenåldern, den har bestämt sig för vart den är på väg och den visar oss det tydligt. Luften är inte längre lika varm, vindarna som smiter bakom ryggen har ett stråk av kyla och inte ens solens tappra strålar kan dölja dem. Hösten knackar på dörren och den har vemodet med sig som gäst. För det är lika varje sensommar när den där kyliga vinden smeker min kind - jag drabbas av separationsångest och tror aldrig sommaren kommer tillbaks.