Varje dag!

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, saknar dig och undrar hur du har det. När jag är som tröttast är det din omtanke, din omsorg och din kärlek jag saknar. Hur du alltid tittade på mig med fördjupad rynka och bekymrad blick och frågade "hur är det, du är väl rädd om dig?" Det är svårt och tungt att förlora en som du, pappa. Vi behövde inte så mycket ord, tystnaden fick tala för sig själv. Är så glad för de stunder vi ändå hade, trots riskerna om smitta och begränsningar hit och dit. Hur vi fick promenera in våren tillsammans och sitta en stund och bara njuta av vårkvällens ljumma vind. Nu är det höstens kvällar som är ljumna och du saknas mig, pappa. När som jag blundar kan jag se dig framför mig och det är en tröst liksom minnena som är oändliga och så fina. Varje dag saknas du mig, varje dag!