80 år - maka, mamma, svärmor, mormor, farmor och "gamla"!

Idag fyller hon år - min vackra, fina mamma och allas vår klippa. För 80 år sedan slog hon upp sina blå och har sedan dess alltid funnits där för andra, alltid haft en famn öppen att krypa upp i eller en hand utsträckt att hålla i. Såklart är min mamma en av mina absoluta förebilder. En stark kvinna vars liv har varit som en krokig grusväg under tjällossningen. Hon har dock alltid lyckats hålla sig kvar på vägen även om det gått undan i krökarna. Endast 24 år gammal var hon mor till fyra små barn och bara det är en bedrift. Sjukdomar och svårigheter har avlöst varandra men hon har stått pall. Närhelst någon behövt henne har hon funnits där även om det ibland har blivit för mycket. Det finns många som har henne att tacka för mycket, jag tex. Trots sin ålder är hon fortfarande i full fart och hon hanterar mobil och dator som om hon vore 25. Hennes hjärta är så stort, hennes händer alltid utsträckta och famnen alltid öppen och värmande. Med åren har hon hunnit bli maka två gånger, mamma fyra, moster, svärmor, mormor och farmor samt "gamla" till ett barnbarnsbarn. Min mamma är en vardagshjälte, en tapper kvinna som biter ihop och kommer igen. För mig är hon den hamn jag alltid vill uppsöka när det stormar som värst. Har den äran mamma, jag älskar dig!

Har den äran, mamma!

Packa ihop!

Så är tiden inne! Dagarna är kortare, kvällarna kommer allt tidigare, mörkret är mörkare och färgprakten dalar så sakteliga ner och det grå lägger sig som en hinna. Vi tömmer krukor, räfsar löv, packar ihop och ställer undan. Luften är hög, klar och kall, himlen förrädiskt blå och än finns där några tappra blomster som kämpar mot frost och gråkallt regn. Vemodet och minnet av en vår och sommar som var blandas med en känsla av lugn och ro. Nu går trädgården till vila och inne väntar ljus och brasa, en skön fåtölj och en god bok. Än är inte sommartiden slut enligt kalendern men trädgårdsmöblerna har ställts in och allt är packat och klart för den stundande vintern.

22 år!

I  tjugotvå år har hösten varit mer färgstark, klarare och lättare att ta sig genom. Den sjätte oktober nittiohundranittiosju föddes ett litet knyte som för alltid förändrat min bävan inför senhösten och den långa mörka vintern. Du, min finaste kickunge som idag är en ung, stark, vacker kvinna som står med fötterna på jorden om än ibland med något drömskt i blicken. Så målmedveten och ändå så mycket här och nu. Du vågar, tar tillfällen i akt, utmanar dig själv och växer, lite varje dag. Du ser på dig själv, oftast lite för kritiskt men också ödmjukt för att kunna förändra och utvecklas. Du är någon att lita till, att hålla handen när åskan går men jag vet också hur väl du behöver bara få vara. Tjugotvå år och livet ligger öppet om än det ibland kan kännas aningens utstakat men fortsätt drömma, ta tillfällena i flykten och njut. Och när vardagen är grå, förstå att det är livet det med. Idag fyller du 22 och det blir ingen frukost på sängen för rent geografiskt är du långt hemifrån men i mitt hjärta och i min tanke är vi nära såsom bara vi kan vara. Genom cyberspace och alla trådlösa trådar och genom mitt allra innersta skickar jag miljarders med grattiskramar och massa kärlek. Grattis Juliette! Jag älskar dig!