I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 3 augusti 2011

Hopp & förtvivlan!

Just nu pendlar allt runt omkring oss mellan hopp och förtvivlan. Vi hinner, vi hinner inte! Ändra tid, byta tid, finns ingen - finns! Fungerar - fungerar icke! Ny del behövs, finns inte - finns! Dit med den, då går något annat åt skogen... Än ler vi, men hur länge... Ny tid igen! Absolut sista chansen. sista sekunden, delen finns, en halvtimme innan de stänger. Åk! Kvällen är ung och det ska gå. Det måste gå! Det hänger inte på livet men vi är så många som vill, som kämpar, som stöttar. Runt allt detta skapas en gemenskap som i sig är värd och betydelsefull. Det är något unikt som vi alla får vara en del av och där alla har en funktion. Alla händer som sträcks ut gör att målet faktiskt är synligt även om vi inte har slitit av målsnöret än, men vi är inte heller uträknade.
Det vi alla samlas kring och hoppas på, sliter vårt hår i förtvivlan för är: En besiktning av en Barracuda från -67.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar