I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

tisdag 23 augusti 2011

Att finnas!

Idag stack en elev sin hand i min och sa: "Jag har längtat efter dig hela sommaren, fröken." Och jag kände verkligen att det var så. Tonfallet var så innerligt och handen var så trygg i min. Ett par fötter gick precis i hälarna på mig och bakom mig hörde jag en röst som sa: "Jag går här hos dig, fröken!" -Ja, gör det, säger jag och får till svar: "För att jag älskar dig fröken!" Det är klart att hjärtat blir varmt och ögat får en tår även om jag vet att det är inte det allt handlar om. Men det är skönt att finnas där, att räcka till och vara en fröken som det längtas efter och som barna tycker om. Att få vara en "fröken" som ger goda minnen och tydliga fotspår.

2 kommentarer:

  1. Du älskar verkligen ditt jobb. Lyckliga barn som har en sån fröken <3. Jag tycker om mitt också. Dom där små ögonblicken som bara händer, en liten kommentar en liten hand en blick som gör att det är värt varenda sekund. Dessa små guldkorn väger upp allt som en annan dag kan kännas tungt.

    /Annelie

    SvaraRadera
  2. Mm precis så är det!

    SvaraRadera