Var dag!

Vardag är väl ett uttryck för det som sker just var dag. Det där som ser likadant ut varje dag, rutiner, det primära, vi sover, vi äter, vi går på toa, vi jobbar, handlar och vi älskar. När sedan var dag börjar rämna i sina rutiner då är inte var dag vardag längre. Visst, vi äter, vi sover osv men allt vi gör gör vi med vetskap om det som drabbat världen och mänskligheten. Kanske blir det lite som om allting vore det sista. En del hamstrar, toapapper som fyller garderober och skåp hemma hos någon som tömmer hyllorna på detsamma för någon annan. Aldrig kunde jag i min vildaste fantasi drömma om att vi skulle skicka toapapper till någon på grund av att det faktiskt inte fanns inom rimligt avstånd. Det är inte bara toapapper som fyller hyllor hemma hos vissa och som då saknas i butik för andra, konserver, ris, pasta är populärt dessa dagar. Och kanske kan vi förstå att det är mänskligt när vardagen helt plötsligt blir något annat. Det är svårt att få en vardag när inget är sig likt och det är svårt att förstå allvaret när det faktiskt är sig likt. Visst går vi längre från varandra än vanligt och visst förhåller vi oss till uppsatta avståndsrekommendationer men hemma i soffan, framför Bäst i test är det precis som det brukar. Vi skjuter undan oro, saknad och längtan för en stund och det behöver vi nog. För vardagen handlar om mer än bara det primära, det handlar så mycket om nära och kära, relationer, kärlek och vänskap. Allt detta som just nu sätts på hårda prov och prövningar. Vi som vanligtvis är nära varandra i vardagen är helt plötsligt både fysiskt och geografiskt långt ifrån. Och det är så mycket av det annars självklara, det vi tar för givet som nu är betydligt mer komplicerat. Att titta förbi mor och far, 80 och 90 år gamla, är inte att tänka på och att ta en fika eller luncha med en vän blir inte mer än en önskan. Att få hem dottern och tillbringa kvalitetstid i soffan framför den perfekta filmen, masserandes hennes hårbotten och insupa doften av hennes närhet känns som en utopi. Och det är då, när längtan är som störst, när saknaden krampaktigt griper tag i en som vi tackar Gud (eller någon annan) för mobilen, sociala medier med allt vad det ger för möjligheter. Märkligt hur vi människor anpassar oss efter nya rutiner för att få vardagen att bli sig så lik som möjligt. Avstånd, distans, rekommendationer, direktiv, ansvar, omsorg, omtanke och tillsammans är ord som spelar allt större roll i vår vardag och kärleken är det som övervinner allt och som får vara det ord som överbrygger alla de andra, var dag.