Hellas!

Det första jag tänker på när någon säger Hellas är extraljus. Stora extralyktor som bländar något fruktansvärt om en möter dem i en kurva eller back-krön när mörkret är svart som natten eller så lyser de upp detsamma mörker om en har dem framför sig. Precis som hon som jag, från och med idag, alltid kommer att tänka på när någon säger Hella eller Hellas. Hon lyser verkligen upp och inte bara det, utan den värme hon utstrålar kan få hela Antarktis att smälta. I hennes sällskap har en inte tråkigt, det är nära till skratt men också till samtal om allt som hör livet till. Allt faller så lätt och rätt, okonstlat, förtroligt och ärligt. Märkligt hur det kan stämma så bra och kännas så enkelt. Vilken tur att jag gick och vann den där föreläsningen och vilken tur att jag taggade just dig. Och stort tack för att du följde med och fixade resten. Ser fram emot en morgondag med fler samtal, fler skratt och mer tid. Vilken fantastisk person du är, Helena!

Gnistan!

Det där med ärlighet är inte alltid så lätt och inte heller blir det alltid så rätt. Visst strävar vi efter ärlighet men ibland slår den undan fötterna på oss eller blir som ett slag i ansiktet men det kan också bli en väckarklocka som leder till reflektion. Barn är ärliga, säger vi och det är nog sant. Så när en elev frågar mig om hur gammal jag är och jag svarar "gissa" och hen säger "40 nånting" så menar nog hen det. Och kanske är det min aura som utstrålar det just då. Idag fick jag frågan igen och svaret på min replikerade fråga blev "70"... Hm! Kanske är det mitt gråa hår och livets fåror som påverkar men när jag senare under dagen möter en kollega som omtänksamt frågar: "Hur är det?" och tilläger "du ser ut att ha tappat gnistan" då förstår jag att livet har tummat mig en aning. De som känner mig väl vet vad det beror på och jag själv vet såklart varför, utan att jag för den skull inte inser att det syns och märks så tydligt. Sorg är inget en kan klä av sig och stoppa undan i byrålådan därför att det inte passar längre och bekymren vilar så tryggt på ens axlar utan en tanke på att lätta ankar ibland. Det får en leva med och samtidigt letar jag febrilt efter gnistan för jag vet ju att den finns där, beredd att blåsas liv I och tända den där lågan som alltid varit jag. Otålig som jag är tror jag alltid att det är lättare än det ens är möjligt. Samtidigt som jag så klokt tänker: en dag i taget!

Värde-ord!

V som i värd, som i sin tur har dubbla betydelser. Att vara värd, ta emot, ta hand om och inhysa gäster i sitt hem eller varför inte på ett bröllop eller event. Att vara värd, att betyda något, för någon, att ha ett värde. Affektions-, ekonomiskt eller känslomässigt - mänskligt. Värdefull är bara ett längre, fler bokstäver men innebörden är densamma. Värdegrunden vilar på våra värderingar och hur vi värderar demokrati, respekt, tillit, trygghet, glädje och hänsyn. Så nära de ligger, värd och värld både i ordet och betydelsen. Värden som tar emot oss och världen som omfamnar oss och är vi. Världen är vår värd och ack så värd - värdefull. Liksom värdegrunden påverkar oss påverkar världen oss. Naturkatastrofer får vår värld att svaja och när värderingarna glider isär saknar vi grunden till värdet och värdegrunden. Alla har vi ett ansvar för allas lika värde och för världen men också en skyldighet att kämpa där för och inte låta tystnaden och fegheten låta saker och ting bero. Sätt värde på det vi har, kämpa för det som är värdefullt och låt aldrig värdegrunden rämna liksom vi måste ta hand om vår värld där vi alla är värdar och värda.

.