Rosor i all ära!

Visst är det underbart att få rosor. Häromdagen kom maken hem med en bukett röda rosor, så där utan vidare och anledning. Ingen högtidsdag, inget gräl utan helt utan orsak. Det värmer gott i ett hustruhjärta som är 25 år gammalt, drygt. Ja, jag är väl lite äldre men mitt gifta hjärta blev 25 år i somras. Rosorna är dock inte de viktigaste utan det är de små tingen och gesterna som gör skillnad i vardagen. Nybryggt kaffe på morgonen fast maken har sovmorgon, pumpning av cykel i regnet, hämtning på jobbet i tid och mest otid osv osv... Men inga rosor, presenter eller juveler kan säga mer än vågen jag fick innan Krakowresan. Utan att fråga eller ens att jag hade knystat så köper maken en bagagevåg för att jag inte skulle behöva oroa mig för övervikt. (på bagaget alltså) Det är vad jag kallar kärlek!