Återigen!

Efter en lång natt med blixtar, dunder och regn hänger dropparna i luften. Regnet avtar men luften är fylld av väta men envist kämpar molnen för att behålla de just idag, avskyvärda och icke-önskade, regndropparna. Överallt ser jag barn och unga klädda, trots vädret, i sommarskrud. Där är blommor och paket och stämningen är blandad med vemod och innerlig glädje. Den trötthet som har vilat på mångas axlar har lättat och rynkan i pannan har slätats ut, i varje fall för dagen. I samlad tropp tar vi alla de kända stegen till en grönskande hembygdsgård. Där väntar scenen som våra elever ska inta och genom sina framträdanden återigen göra vår skolavslutning magisk och minnesvärd. Allt är väl förberett av engagerade och fantastiska kollegor som brinner för sitt jobb och som lyckas med att få våra elever att lyckas och känna sig lyckade. Varje år häpnas jag av den våg av värme och kärlek som strömmar ut genom alla våra elevers röster och hur det får strupen att snöras samman och ögat omöjligt kan hålla sig torrt. Detta år är inget undantag men ändå är det annorlunda. Förändringarnas vindar blåser och jag känner att jag blir lite påverkad av det och ärligt lite vilsen. För en del är detta ett tydligt avsked, sexorna slutar och lämnar Stocksätterskolan för att till hösten ta sig över bron och Transtenskolan. Några kollegor lämnar skolan för nya jobb och andra utmaningar som väntar runt hörnet. Själv står jag mitt i ett avslut men lämnar inget vilket gör allt luddigt och otydligt. Tack för denna tiden känns konstigt när någon ändå blir kvar. Tankarna far samtidigt som jag njuter av det som våra elever bjuder på. Hon, Edvina, har lyckats att återigen lyfta eleverna till höjder ingen kunde ana att de skulle nå. Högt upp bland de tunga molnen svävar tonerna och rösterna av väl vald musik som berör och får oss alla att känna - på riktigt. Jag står i det fuktiga, kalla och ändå är jag så varm, varm av lycka och kärlek till en skola som är unik och som vi alla, personal, elever och föräldrar är med och bidrar till. Kanske har jag tvekat, kanske har jag haft mina funderingar och kanske har jag tvivlat men återigen har jag fått det jag behöver för att känna och veta var jag hör hemma. Och när en av sexans tjejer tar ton och sjunger "Älska mig"  med en röst som är så fylld av känsla att den bara går rakt in i själ och hjärta då vet jag att på den här skolan gör vi skillnad och det vill jag och ska jag vara en del i.
Stocksätterskolans skolavslutning 2019