I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 16 juli 2011

Vykort!


Förr, då fick man vykort från sina semestrande vänner och släktingar. Det blir mer och mer ovanligt och själv är jag urdålig på att skicka vykort från semestern. Jag minns att jag ibland hade så många att skriva till att det blev speciella fraser nerkrafsade på vykorten. Korten i sig valdes med omsorg och beroende på vilka de skulle skickas till. De äldre i släkten fick typiska vykort med motiv från platsen där semestern tillbringades, yngre släktingar fick vykort med humor och riktigt nära och kära vänner fick kort med speciella budskap. Dock var frasen densamma: "Sänder soliga och varma semesterhälsningar från ett semesterparadis" eller " Sänder regniga men varma semesterhälsningar från ett mulet semesterparadis". Ibland undrar jag hur det ska gå för vykortstillverkarna när fler och fler skickar sina semesterhälsningar via SMS, email eller från Facebook.
Härom dagen damp det dock ner ett vykort i min brevlåda, adresserat till mig. Underbart! Det är en fantastisk känsla att veta att någon tänker på en och faktiskt tar sig tid att skicka ett vykort. Kortet är postat i Sarajevo och avsändaren är en underbart härlig kvinna och kollega. Hälsningen värmer och sätter guldkant på min dag. Tack Edwina!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar