I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 11 januari 2014

Vitt kuvert - igen!

Med darrande händer river jag upp kuvertet med den skräckinjagande avsändaren. Inuti möter mig besked om ny tid för grundligare undersökning. Du erbjuds tid den .... kl 7.40 hos... Jag läser inte mer trots detta fångar mitt öga det som står som om det vore i neon. Min välbyggda, totalisolerade, ogenomträngliga bubbla smälter samman och bildar tårar som rinner nerför mina kinder. Skräcken väller fram i mig utan att jag överhuvudtaget kan hejda den. Jag ska infinna mig hos "djävulen i den vita rocken". Det jag känner är något man kan likna vid hat. Ändå slås jag av insikten att det är min egen svaghet jag avskyr. Utelämnandet som sker utanför min kontroll och det jag förvandlas till, där och då. På min ena axel sitter en annan djävul och viskar att detta klarar du aldrig. Samtidigt känner jag en lätt beröring och denna gång är rösten min egen: Jag klarar detta, jag har mött värre "djävular" än så här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar