De är stora nu!

Man växer med sina barn. Det är hemligheten med att man aldrig riktigt fattar att de blir stora. De kommer alltid vara barn i mina ögon om än stora, skäggiga, vuxna och till åren komna. För mig är de det bästa som hänt och det käraste jag har. Genom eld och vatten, över berg och dalar går jag barfota om det behövs, för deras skull. När vi samlas runt matbordet är stämningen hög och diskussionerna heta. Under tystnad betraktar jag dem och ser att de är självständiga individer med egna åsikter och viljor. De bestämmer själva vilken väg de ska gå men ändå skymtar en liten önskan om att få ett erkännande. Alla vill de också ha sin tid av att synas och få  uppmärksamhet. De vill bli behandlade med respekt och som jämlikar men ibland vill de vara små och lägga bekymren i mammas famn. Det är en lycka att få hjälpa till och bära när det är tungt och dela glädjen i de ljusa stunderna. Att få finnas för dem, stötta dem i deras val och växa med dem hör livet till.