I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 27 januari 2014

En kvinna till!

-Ska du göra något speciellt ikväll? Annars kan du väl komma förbi och ta en fika. Jag har inget för mig. Så sa hon, hon som skulle bli min allra käraste och närmaste vän. Och självklart hade hon något för sig. Hennes lilla dotter fyllde tre, samma dag. Man skulle kunna säga att vår vänskap gick från 0 - 100 den kvällen och på den vägen är det. Du är en kvinna som inte helt omärkt gått genom livet. En hel del törnar har du fått utstå men du har rest dig och kommit igen. Vår vänskap har stått pall för en hel del eskapader precis som riktig vänskap gör. När mitt liv har svajat har du funnits där, lyssnat, hållit om och fått tillvaron att stanna upp en liten stund. Med glädje har jag räckt ut min hand när du eller dina barn behövt en hand att hålla i. Vi träffas inte varje dag eller ens varje vecka, men du finns där och jag finns här och båda vet vi, var vi har varann. Utan dig skulle inte jag ha varit den jag är och livet skulle helt klart vara mindre färgstarkt. Du är den som vet allt om mig och ändå vill vara min vän - jag älskar dig för det, Anita.♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar