Stämningen är på topp i klassrummet. När det närmar sig mattelektion stiger tempen ytterligare. Redan i kapprummet hör jag hur eleverna jublar över att det är dags för matte. Det överstiger alla mina förväntningar. Nog för att jag har strävat efter att få matematiken lustfylld och spännande men att det skulle så denna skörd kunde jag aldrig drömma om. Vi pratar, vi diskuterar, vi spelar och vi leker matte. Ja, det är klart att vi räknar matte också. Vi vänder och vrider, förklarar hur vi tänker och delar med oss av varandras kunnande. Och det bästa man kan få, efter att ha gnuggat alla strategier för att addera flera ental i huvudet och växla dem till tiotal, är att läsa följande på klassens blogg:
" Veronie kan lära mig på ental och tiatal det är kul och kunna".
I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.
Hur många?
torsdag 16 januari 2014
På jobbet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar