I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 8 januari 2014

Starka kvinnor 1

I mitt liv har jag mött en massa starka kvinnor, ja flickor också såklart. En del har gått före mig och visat vägen och andra har för evigt satt sina spår hos mig. De flesta har varit nu levande eller i alla fall har de levt under min livstid. Det finns dock de som jag aldrig har mött i detta livet men som trots detta berört mig starkt. Alla dessa kvinnor trängs i mitt hjärta och ibland är det bara tanken på dem som ger mig styrka. Såklart är min mamma en av dessa starka kvinnor. Hennes liv har varit som en krokig grusväg under tjällossningen. Hon har dock alltid lyckats hålla sig kvar på vägen även om det gått undan i krökarna. Endast 24 år gammal var hon mor till fyra små barn och bara det är en bedrift. Sjukdomar och svårigheter har avlöst varandra men hon har stått pall. Närhelst någon behövt henne har hon funnits där även om det ibland har blivit för mycket. Det finns många som har henne att tacka för mycket, jag tex. Trots sin ålder arbetar hon fortfarande och hon hanterar mobil och dator som om hon vore 25. Hennes hjärta är så stort, hennes händer alltid utsträckta och famnen alltid öppen och värmande. Med åren har hon blivit moster, svärmor, mormor och farmor samt "plastmamma" till sina "Tupperwareflickor" och hon jonglerar med oss alla. För mig är hon den hamn jag alltid vill uppsöka när det stormar som värst. Jag älskar dig, mamma!

1 kommentar:

  1. Oerhört bra skrivet! Farmor har alltid funnits där och är en stor förrebild för mig med! Men det ska inte utlämnas att det är du med Veronie! :)
    Mvh
    Johannes

    SvaraRadera