Kvinnor i mitt liv, 3!

Ända sedan jag såg mitt livs första ljus kan man säga att du funnits där. Ibland mer och ibland lite mer i periferin. Någonstans på vägen blev du en av mina förebilder. Till en början var det nog den kärlek jag fick och det smeknamn du gav mig, som betydde mest. Än i dag värmer det smeknamnet mig ända in i själen. Det får mig att känna mig speciell och älskad. Som barn fick jag dela dig med dina egna men det var okej. För de var mig lika kära och du glömde inte mig. När livet var som mörkast så kände jag din närhet och upplevde att du nog skulle kunna vara min väg ut. Inga ord blev sagda men skrivna och det är jag dig evigt tacksam för. På gränsen till vuxenvärlden, på väg in i en seriös relation, samtalade du med mig om just relationen man - kvinna, som en jämbördig. Det glömmer jag aldrig! Vi satt i en bil och du berättade om hur man ska vårda kärleken och älska mycket. Jag har följt de råden!  Det finns såklart en massa ytliga ting som gjort att jag sett upp till dig också. Du var alltid smakfullt klädd och den smaken avspeglades i ert hem. Jag fick ofta höra att jag var lik dig och det gör och gjorde mig väldigt stolt. Du hade och har en integritet som jag beundrar och som jag känner igen hos mig själv. Vi har fler likheter och det är inte konstigt eftersom du är min älskade moster Brita och jag är din "Kickunge". Jag är så glad över att du finns i mitt liv, om än i periferin.