Ett vitt kuvert med en tryckt adress som visar att avsändaren är Karlskoga lasarett. Innehållet är ett meddelande som talar om att en remiss är mottagen och att de snarast ska höra av sig om en tid för vidare behandling. Nu väntar jag! Det är ingen bra tid att vänta på. Helger som avlöser varandra, med få vardagar mellan, innebär att väntan blir än längre. Värk och smärta är en sak, minskad tuggförmåga och viss påverkan av talet är en annan men ovisshet och oro är något som är svårare att hantera. Rädslan - över att tillståndet förvärras ju längre tiden tickar och att inte veta vad "det" faktiskt är jag väntar på - är påtagligt närvarande. Kraften och orken är påverkade och stundtals är tröttheten förlamande. Tack och lov är där stunder, med nära och kära, som är som balsam för ett trassligt hår. För en stund glömmer jag tid och rum och den evinnerliga väntan känns avlägsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar