Jag är så lycklig!

Jag är jättetrött! Verkligen trött ända in i själen. Det är mycket nu. Mycket som far runt i huvudet och mycket som ska hinnas med. Tiden rymmer liksom inte allt och jag försöker verkligen tänja på den till det yttersta. På jobbet är det mycket, hemma är det mycket, alla vill en massa och tiden räcker fortfarande inte till. Jag far som en tätting, springer hit och dit, svarar på två sms samtidigt och håller tummarna att meddelandena kommer rätt. Hysteriskt är var det är. Och mitt i all denna röra slår det mig hur lycklig jag är. Jag är lycklig över att ha en familj att bry mig om. Lycklig över att jag behövs och att jag har ett jobb där jag är uppskattad för den jag är och för det jag gör. Lycklig över att ha det fullt upp och att jag är mitt uppe i livet. Trött är jag, men också väldigt lycklig.