I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.
Nu är det bara timmar och resnerverna försöker få fritt spelrum. Konstigt, trots att det som väntar bara är nöje så vill inte riktigt magen vara i lag. Positivt pirrigt är pirrigt nog ändå. Det är ju inte för inte som det kallas resfeber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar