Syfröken!

Vad skådar inte en blivande syfrökens öga om inte knappar och sybehör. Önskar att inköpskontot gick att använda i London. Men insuper idéer och inspiration inför den höst som komma skall.

Blundar en stund!

Sitter bekvämt tillbakalutad med ett myller av passagerare, lyftande av väskor och småprat omkring mig. Tänker blunda ett slag och öppna ögonen i ett annat land, förhoppningsvis. Tror att jag har koll  på läget och bara längtar efter att ta London med storm.

Dan före dan!

Nu är det bara timmar och resnerverna försöker få fritt spelrum. Konstigt, trots att det som väntar bara är nöje så vill inte riktigt magen vara i lag. Positivt pirrigt är pirrigt nog ändå. Det är ju inte för inte som det kallas resfeber.

Jag är så lycklig!

Jag är jättetrött! Verkligen trött ända in i själen. Det är mycket nu. Mycket som far runt i huvudet och mycket som ska hinnas med. Tiden rymmer liksom inte allt och jag försöker verkligen tänja på den till det yttersta. På jobbet är det mycket, hemma är det mycket, alla vill en massa och tiden räcker fortfarande inte till. Jag far som en tätting, springer hit och dit, svarar på två sms samtidigt och håller tummarna att meddelandena kommer rätt. Hysteriskt är var det är. Och mitt i all denna röra slår det mig hur lycklig jag är. Jag är lycklig över att ha en familj att bry mig om. Lycklig över att jag behövs och att jag har ett jobb där jag är uppskattad för den jag är och för det jag gör. Lycklig över att ha det fullt upp och att jag är mitt uppe i livet. Trött är jag, men också väldigt lycklig.

Royal Albert Hall

En av mina stora barndomsdrömmar kommer snart att gå i uppfyllelse. Det är visst aldrig försent att

genomföra sina drömmar. Sedan jag var liten har jag drömt om att få vara publik i det oerhört pampiga och mäktiga Royal Albert Hall. TV sände några föreställningar därifrån när jag var barn men jag minns inte vad det hette. Publiken var utklädd i gamla kläder och framträdandena avlöste varandra. Det var sång, dans. buktaleri och massa annat. Nåja, det vi ska se är något helt annat men det gör inget för jag ska få sitta där, andas den där luften och njuta - av atmosfären och musiken! Dreams are nothing more than wishes... Ibland faller önskningarna in.




http://www.independent.ie/incoming/article30176568.ece/BINARY/AlbertHallPerformers22.jpg

Vänskap

Det var en gång två flickor som träffades när de var ganska små. Små flickor som blev kompisar och växte upp. En dag hände det omvälvande saker i den ena flickans liv. Saker som ingen ska behöva gå genom. Det var en tuff tid men hon var inte ensam. Vid sin sida hade hon den andra flickan som aldrig vek en tum.

Det är så jag ser dessa två helt fantastiska tjejer, vid sidan av varandra. Hur hårt det än blåser, vad som än händer så finns de där för varann. Om än all världens kilometer ligger mellan dem kommer de att nå varann när det behövs. Det här är två av de bästa tjejerna i världen och jag är så otroligt lycklig över att få ha dem i mitt liv. Älskar er båda med hela mitt hjärta och finns närhelst ni behöver mig.

De där små!

Alla får vi aningen av ett fånigt leende när vi ser små bebisar.  När de små får några månader på sig så envisas vi att jollra och tramsa, allt för ett leende eller två. Sedan finns det de som aldrig behöver anstränga sig det minsta. Bebisar och småbarn faller som käglor och dras till dem som flugor till socker. Sonen har det! Det där som de små dras till. De sträcker ut sina små knubbiga armar mot honom och avfyrar leenden som skulle få inlandsisen att smälta på ett ögonblick. Väl i hans famn ser man tydligt hur de finner sig väl tillrätta och han också för den delen. Än har han inga egna små men jag misstänker att klockan har börjat att ticka. Hur mycket jag än längtar efter att få bli farmor så hoppas jag att de väntar och njuter av bara varandra, ett tag till, sonen och sambon.

Galet stolt mamma!

Min fina "Kickunge"!

Bollarna i luften!

Nu börjar de där bollarna, som jag försöker hålla i luften, bli en aningen många och svåra att fånga. Emellanåt känns det som om de, inte bara faller utan faller hejdlöst utan att jag ens hinner reagera. Med andra ord - jag missar något viktigt. För det är inte för nöjes skull som jag försöker hålla mina bollar flygande, utan det är faktiskt en väldig massa som helt enkel behöver bli gjorda. Därmed inte sagt att det som ska göras inte är roligt, för det är det. Det är bara lite mycket - om än kul. Idag har jag dock avverkat allt som stod på min lista som gällde just idag och det är bra gjort av mig. Imorgon är det en ny lista och nya bollar. Vi får se hur många som faller då men det är då det. Nu är det "gonatt"!

Saknad!

Mitt liv är rikt på många sätt. Jag är omgiven av människor som jag älskar och som älskar mig. Varje dag går jag till ett jobb jag trivs väl med och varje dag går jag hem till ett hem med allt vad det betyder. I mitt liv finns många människor som jag bryr mig om och som jag vill finnas för, om de behöver mig, liksom de finns för mig. Många människor har kommit och gått i mitt liv. Möten som till viss del format mig till den jag är. En del av dessa finns inte längre med oss här utan finns bara i mitt hjärta. Andra människor har varit som gästspel, där tid och omständigheter gjort att våra vägar skiljts. Ändå finns många av dem kvar i mitt hjärta. Det finns en sorg och en saknad men också en rikedom i alla dessa möten med människor som inte längre är. Där finns också någon som jag älskar och som jag vill finnas för även om saker och ting förändrats. Jag önskar verkligen att denna någon inser att det finns ett hål i mitt hjärta och att det är hennes plats som aldrig någon annan kan ta.

21 år idag!

För tre år sedan klev hon in i mitt liv. Med sjumilakliv, ett blygt leende och sitt varma omtänksamma sätt tog hon en självklar plats i mitt hjärta. Min sons hjärta hade hon redan tagit och jag är glad att det blev just hon. Hon är ärlig, glad, varmhjärtad och vill allas bästa. Det är svårt att inte komma överens med henne eftersom hon själv är så mån om att allt ska bli bra. Visst har det gått sönder någon tallrik men det hon fört med sig in i vår familj är viktigare än så. Idag fyller denna härliga tjej 21 och jag har lyckan att få kalla henne för min svärdotter. Grattis Therese, jag är så glad att du finns och jag älskar dig.

Gdansk

Östersjöns pärla, Gdansk, en stad med anor och historia och en av mina favoriter. Här, på Westerplatte vid Gdansks hamn, föll det första skottet i Andra världskriget. Under kriget blev också större delen av den gamla staden sönderbombat men mycket är autentiskt återuppbyggt. I augusti varje år är här en marknad, S:t Dominikus Marknad. Det är en jättestor marknad med allt som kan tänkas gå att sälja. En del av marknaden är ett galet stort loppis, med allt. Och då menar jag verkligen allt. Annars finns här massor av hantverk och design av god kvalité, mat och ätbart i långa banor samt vanligt marknadskrams. Vill man se allt ska man nog ha gott om tid, bra skor, ett gott humör och hyfsat med kontanter. Det mesta är dock prisvärt. Staden är fylld av mysiga caféer med bakverk som man drömmer om efteråt och underbart vackra kyrkor och byggnader. Överallt sjuder det av liv och kvällarna är fulla av flanörer och gycklare. Även nyår funkar bra i Gdansk, även om de hysteriska fyrverkerierna ger en besk eftersmak med tanke på just de skott som föll kl 04:45 den 1:a september 1939 på Westerplatte i Gdansks hamn.

Floskler!

Jag läser mer än gärna, ibland tunga, litterära verk som är kulturellt erkända och imponerande. Ibland vill jag dock läsa lättsmälta böcker. Böcker som rinner som ett porlande vatten om våren. Det finns ingen ondska, kanske någon liten intrig eller möjligtvis en sorg. Nu menar jag INTE att förringa sorgen utan jag menar att böckernas handling har en balans av det som är ont och gott och framförallt; det slutar lyckligt. Precis sådana böcker skriver Lucy Dillon. Hennes boktitlar svämmar över av vardagliga klichéer och romantiska floskler; ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar”, ”Tango för vilsna själar”, ”Hundar, hus och hjärtats längtan” mfl.

Vad betyder egentligen orden klichéer och floskler? Ja, egentligen är det nog ett begrepp för "välklingande ord utan djupare innebörd". Synonymerna är många; klyscha, plattityd, banaliteter - helt enkelt tomma ord utan mening. Men det är just det jag gillar med Lucy Dillons böcker. De är enkla och banala men fulla av romantik, vänskap, kärlek och tårar. Egentligen en blandning av livet. Visst är karaktärerna vackra men inte alltid framgångsrika, visst slutar det lyckligt men inte alltid utan kamp och tårar och visst är språket enkelt. Men visst är det så att det faktiskt är precis det jag är ute efter ibland. Lite floskler och romantik för en stunds avkoppling. 

Fas eller ofas!

Att vara i fas är något vi gärna strävar efter. Vi märker kanske inte så mycket av att vi faktiskt är i fas. Däremot är det tydligt märkbart när vi är i "ofas". Såklart finns inte ordet även om det borde. Det finns mängder av faser som vi ska försöka vara i fas med. Det är månens fas, det är årstidernas faser men mest av allt är det våra egna, både fysiska och psykiska. Ofta finns det inget vi kan göra åt att vi hamnat i ofas, det är bara att gilla läget. Bita ihop och hoppas att det "ofasliga" inte varar så länge. 

Vårens stjärna

Våren översvämmas av de vita sipporna. I varje hage och skogsbryn täcker de marken precis som snön på vintern. De tindrar som stjärnor på himlen en klar natt och fyller oss alla med hopp. Alltsom oftast plockas de ivrigt av mången barnahand och en och annan hamnar i "frökens" vas.

Borde och måste!

Jag borde verkligen ta tag i tvätthögen som skriker att den är skrynklig och behöver manglas. Innan dess måste jag nog plocka ur diskmaskinen, fixa glödlampan och vattna blommorna som slokar i fönstren. Eller borde jag ta tag i den där bra-att-ha-lådan som snart ingen vet vad som finns i. Fast först måste jag laga maten och ta en svängom med dammsugaren för dammråttorna har fest och dansar runt överallt, inte bara på bordet. Därute väntar trädgården som jag borde vårstäda och förbereda inför den stundande blomningen. Men nu måste jag nog ta kväller och en mysstund i tv-soffan, det gäller att prioritera.

Nyp mig hårt i armen!

Jag kan inte tro att det är sant men det är det. Det är otroligt, men otroligt roligt. Än en gång har jag tillsammans med min klass nått final i Webbstjärnans tävling. Helt galet! Jag har inte ord som räcker till för den känsla som jag känner. I mitt klassrum har vi gjort en resa i lärande och vår blogg har varit ett hjälpmedel att nå våra mål. Delaktighet och inflytande är ledorden och innehållet är elevernas. Att jag får vara en del i detta är en ynnest och ger en kick värd namnet. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag drömma om detta när jag var med och drog i gång bloggande för flera år sedan på vår skola. Då var det texter skrivna i ordbehandlingsprogram, utlagda på skolans hemsida i pdf-format. Nu är det wordpress-bloggar med alla funktioner man kan önska sig. Vad jag inte visste då var att den hisnande resan bara hade börjat.

En gåva!

I dag kom min mor och far med en vacker gåva till mig. En broderad tavla med ett sagolikt vackert motiv. En älva i ljuva färger broderad med skicklig och säker hand. I tavlans motiv och utförande ligger det både timmar av sömnad och kärlek till hantverket. Gåvan är till mig, sydd av en god vän till mina föräldrar. Denna fina tavla får jag för att jag funnits för mina föräldrar under en jobbig tid med sjukdom. För mig är det självklart att stå vid mina föräldrars sida såsom de alltid står vid min sida närhelst jag behöver. Jag vet inte om jag förtjänar detta men jag bugar ödmjukt inför den fina tanke som kommer med gåvan och jag är oerhört tacksam. Att bli uppskattad på detta vis, av någon som i omtanke om mina älskade föräldrar vill ge en gåva, är väl helt osannolikt fantastiskt. Tack Lena för en vidunderlig gåva och tack mor och far för att ni finns.

Sovmorgon!

Åh, sovmorgon. Jag vet att jag måste och framförallt borde göra något. Gå upp, ta tag i något. Telefonlarmet surrar och gör goda försök att få mig att vakna. Fåglarnas kvitter utanför gör vad de kan för att hjälpa till. Magen kurrar och vill ha frukost. Tankarna far runt kring det som väntar och jag borde verkligen... Men sängen är inbjudande och ögonlocken tunga. Förrädiska sovmorgon! Sova bort livet är ju inte klokt och ändå är det så skönt. Ja inte hela livet utan bara en liten stund, en liten, liten stund till...  zzzzzzzz

Håll i hatten!

Nu tar det i vill jag lova. Fröken Vår har bestämt att nu är det dags för kung Bore att vika hädan. Med borste i högsta hugg sopar och blåser hon bort vartenda litet spår av den vinter som varit. Samtidigt sprider hon runt vårens alla känslor och får oss alla lite yra i mössan. Idag har hennes iver att blåsa runt allt fått oss att hålla hårt i hatten och försöka hålla kvar fötterna på jorden. Och det är inte så lätt när vårkänslorna yr.

Bra dag!

Det är inte alltid vi har vett att uppskatta en bra dag. Vi gnäller gärna över ditten och datten och har lätt för att se de små fläckarna framför blänken. En vårdag som idag är det dock lätt att hänföras av livet. Fåglar som kvittrar, hagar som är fyllda av sippor och en ljummen luft som doftar av nytt och fräscht. Allt är så mycket lättare när solen skiner och almanackan för oss mot än ljusare tider. Det finns så mycket att glädjas åt att sorger och bedrövelser får vila ett slag.

Rätt eller fel

Att alltid göra rätt kan också bli fel. Inte fel på ett skadligt sätt utan mer ett icke-utvecklande sätt. Vi måste ibland tillåta oss göra fel för att förstå det rätta och vi måste kunna göra misstag för att skapa nytt. Ibland kan vi lära av andras misstag men för det mesta behöver vi göra våra egna för att känna av knäppen på näsan. Mångt och mycket har kommit till av misstag och en del av det har vi svårt att vara utan. Det är alltså inte hela världen om det blir lite fel ibland men det är klart att det är onödigt att göra om dem.

Helt sjukt!

Jag nyper mig hårt i armen för att fatta att jag inte drömmer. Vi har gjort det - igen! Ny klass, nya elever, ny blogg men vi tog oss ändå fram till att bli med i Webbstjärnans topp 100. Det är ett kvitto på att det jag tror på och det som vi tillsammans, klassen och jag, arbetar för - är så rätt. Känslan som sprider sig är ren och pur glädje och en stolthet över det vi kan åstadkomma tillsammans. För det är inte utnämningen i sig som är målet utan elevernas lärande på vägen. Att vi sedan får detta som en bonus på köpet ger bara lite extra guldkant.

Blogg100

Låt tankarna virvla och bli till skrivna ord i hundra dagar, eller fler. Små eller stora, oansenliga eller viktiga men ett gemensamt, de är mina och de är fria.

I grevens tid!

Så här i den dallrande sista stund av årets andra april vill jag hylla och gratta min storebror Reino. Idag fyller han år och hur mycket är ointressant men han är två år äldre än jag. Storebror är han även om jag ibland sett honom som min lillebror. Som barn delade vi rum, leksaker, tankar och drömmar. I tidiga tonåren lärde du mig piano vilket jag fortfarande inte kan, men jag minns hur vi delade drömmarna om hur allt skulle bli bra. Under åren delade vi kompisar och mera tankar, ja ibland bekymmer men också mycket kul. Åren har sprungit iväg men visst finns barnen i oss kvar. Vi som drömde om bandspelaren som det gick att spela in tv-program på. Grattis brorsan jag älskar dig och du får en mental banantårta av mig och massor med kramar.

Värdefulla dagar!

Det ekar ganska tomt i lokalerna där det annars sjuder av liv. I klassrummet är tystnaden det enda som hörs men från fritids och skolgården hörs dämpade stämmor. Påsklov för många men inte för alla. En del väljer och andra har inget val. Jag klagar inte, jag har valt. På mer än ett sätt faktiskt. Även om ferierna är ett minne blott finns alltid semester som alternativ. Jag väljer att blanda, jobba några dagar och semestra en. Vi är några själar på jobbet som flitigt använder tiden. Kafferasterna eller snarare kafferasten är inte långvarig. Alla har fullt upp med sitt. Vi ropar efter varandra om någon missar i arbetsivern. Ja, vi till och med ringer om någon saknas allt för gemenskapens skull. Stämningen är härlig, varm och generös. Vi pratar, diskuterar och tipsar varann. Det är högt i tak och tonen är god. Kollegor som respekterar och respekteras precis som det ska vara. Visst är det påsklov för en del men värdefulla dagar för oss.