Overkligt!

Det tål att upprepas: jag älskar mitt jobb. Jag tror på det jag gör och jag trivs med det. Varje dag är en ny utmaning, en ny resa mot nya mål med medresenärer (läs elever) som delar med sig av sina upplevelser och utsikter. Vi bestiger höjder tillsammans och njuter sedan av den fantastiska vyn framför oss när vi når toppen. Över berg och dalar går vår resa och ibland fastnar vi i någon gyttja men med gemensamma krafter tar vi oss vidare. Vi letar efter nya vägar när den gamla blivit invand, vi använder oss av de redskap vi behöver för att hitta rätt. Ett av dessa verktyg har varit vår blogg. Den har speglat vårt arbete och vår utveckling. Jag har stenhårt trott på att detta är en viktig del i undervisningen, så viktig att den fått bli en central roll i allt vi gör. Nu har jag fått kvitto på att mitt tänk var rätt. Vår blogg har uppmärksammats pga att vi har en tydlig koppling till läroplanen och att den är en del i vårt dagliga lärande. Att bli utvald till en av de 32 bloggar som nomineras till Webbstjärnans final är stort. Av mer än 3200 anmälda lag dessutom. Jag får gåshud och förstår inte riktigt vad som händer. Det är en helt otrolig känsla att få sådan respons på något som man brinner för och det som händer känns helt overkligt.