Nu är snart väntan över, väntan och oron över hur det ska gå och hur det ska bli. I morgon vid denna tid ligger svaret öppet och insikten tar vid. Visst är där en hejdlös massa fjärilar som vimlar runt och visst knyts det i magen, ända upp i halsen. Knäna är en aning darriga och tårpåsen är fylld till brädden. Ändå finns där ett stort lugn. Hur konstigt det än låter. En sorts acceptans och lättnad över att nu är det äntligen dags. Vetskapen om att jag är i de bästa händer och att det finns så många runtom mig som tänker på mig, ger mig styrka i min svaghet. Nu stundas det och mer redo än så här blir jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar