I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 20 juli 2014

Evigt surrande!

Kvällssolens strålar kämpar sig tappert genom bladverk och granbarr. Än värmer de och än håller de myggorna på avstånd. Någon tystnad hörs inte och en knappnål skulle lätt kunna falla utan att ges någon särskild uppmärksamhet. Luften är fylld av en kakafoni av ljud, dirigerad av naturens egen dirigent. Duvan sitter högst uppe i björken och låter sitt entoniga komp upprepas, gång på gång på gång på... I skogen kvittrar småfåglarna för glatta livet och koltrasten drillar som den talangfulle solist den är. Ändå är det orkestern i örtbädden som överröstar allt annat. Där trängs humlorna med andra flygare och surret är nästan öronbedövande. En musikalisk konsert i en himmelskt doftande och magiskt vacker blomsterkaskad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar