I-landsproblem!

Ibland känns det som om livet är extra rörigt eller rent av kaotiskt. Ett bra exempel är härom morgonen när jag skulle cykla till jobbet. Det började med att sadeln var så blöt att jag behövde gå tillbaka in för att hämta papper att torka av den med. Väl klar med detta så leder jag min cykel ut på gatan för att där uppfatta ett ljud som inte hör ihop med en väl fungerande cykel. Om jag skulle försöka stava till ljudet så skulle det se ut ungefär så här, grnkj. Rätt gissat! Punktering! Vänd om med cykel och in för att hämta bilnyckeln eftersom just denna dag var packningen, som skulle med till jobbet inte tänkbar att bära. Ok, i bilen och iväg. På den långa, raka gatan, som är på vägen till mitt jobb, står en långtradare och väntar på en annan långtradare som håller på att knöka sig in på en sidogata. Ska jag vända och ta en annan väg, nej jag väntar. Hur lång tid kan det ta? För lång tid, vilket innebär att mina stresshormoner triggas i gång. Nåväl, snart har han baxat färdigt och är ur vägen men accelerationen på ”tradarn” framför mig är lika med noll. Suck! Lugn och fin, ingen panik! Äntligen är den ur också vägen. Medger att jag nu trycker aningen hårdare på gasen än vad som tillåtet är men måsta rensa ut lite. Snart framme, men då står där en cementbil mitt i vägen och väntar på en lastbil som ska leverera matvaror till dagis. Detta är inte sant! Så är dock fallet och när jag väl blir fri från alla hinder slår stresshjärtat snabbare än Usain Bolt springer. Det som normalt tar ca 3 - 5 minuter, tog denna morgon 35 minuter. Där just då är detta ingen bagatell, det är högst irriterande att värdefull tid gått till spillo. Så här i efterhand ler jag åt alltihop och tänker att det är som så många andra av mina irritationsmoment, ett typiskt i-landsproblem.

I relation till någon annans kaos!