Ordens rikedom och förödelse!

Ibland kan jag roa mig med att fundera på vackra ord. En del är av den typen att de sällan används på grund av att de hör hemma i så få sammanhang. Några känns gammeldags och förlegade, det är de som får ett varnande grönt streck under sig i ordbehandlingsprogrammen. Om man då gör en högerklick så får man veta att man ska:
"Beakta ordformen. I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande." 
Detta händer mig ofta och jag kan inte förstå att orden har ett "bäst-före-datum". För mig är orden skatter som jag kan frossa i utan att de nånsin tar slut. De är som en icke-sinande källa som förgyller mitt skrivande. Jag kan fritt välja och vraka och ibland bara låta dem strömma genom mina sinnen och formas till texter. Orden blir för mig som ett vackert halsband där pärlorna är många och oändliga till färg och form. Jag vet dock att ord kan användas i helt andra sammanhang. De kan missbrukas och bli ett vapen som förgör och förstör. Ord kan värma och få människor att växa men de kan också såra och ge ärr för livet. Vi ska akta oss för att missbruka orden men vi ska inte vara rädda för att bruka dem. Låt ordet flyga fritt men ta ansvar för hur de landar och tas emot. Orden är en gåva att förvalta, låt oss förvalta dem väl.