När det snurrar på!

Hur ofta tänker vi inte tanken att det snart blir bättre, att det snart lugnar ner sig bara... Just det där lilla ordet, bara. Bara det här blir gjort och jag ska bara... Och visst blir det gjort och visst ska jag bara men precis som för Alfons kommer det nya "skabara". Ibland snurrar det på precis som det ska, de "skabara" är vardagens sysslor som får livet att fungera och är återkommande i vardagen. Hemma och på jobbet så finns de där och väntar på att betas av innan... Ja innan vad då? Ibland snurrar det på som värsta karusellen, det kommer som i stim och det gäller att ta ett djupt andetag, samla kraft och ta tag. Visst är det ändå mänskligt att det då och då kan kännas aningens övermäktigt. Under den senaste veckan har jag känt av den där känslan av att det är oöverstigligt, att det inte finns en ände och kanske mest att det inte syns. Idag la jag sista handen vid det sista stimmet i karusellen och kände ändå känslan av att ha åstadkommit något som gör skillnad, om än liten sett ur ett universumsperspektiv. Nu kanske det lugnar sig lite så att jag kan komma ikapp med de "skabara" som fick lov att vänta på sig när jag bara skulle... Eller kanske som Alfons och hans pappa som bara skulle skratta färdigt först. Något att ta efter när det snurrar på.