Kammar'n!

Det är något alldeles särskilt med kammar'n. Det är ett ord som har så många skepnader och det är bara fantasin som sätter gränser. Visst kan vi se det lilla trånga rummet innanför köket, med en liten smal säng, ett nattygsbord och kanske en byrå när vi föreställer oss "pigkammar'n" från en svunnen tid. "Klädkammar'n" ligger mer nära i tid och åtminstone kallar vi vårt förvaringsutrymme för allsköns avlagda kläder samt de för årstiden mer inaktuella för just det. Det står för övrigt klk på husets ritning vilket betyder just detsamma. Det rum som vi faktiskt tillbringar största delen av vårt liv benämns inte bara som sovrum utan också som "sängkammar'n" vilket ger lite mer lyster åt fantasin. Hemma hos min mormor och morfar var "kammar'n" ett litet rum innanför köket. Där fanns telefonen, ståendes på ett speciellt telefonbord som skulle fått retro-intresserade att spärra upp ögonen. Där fanns också ett par fåtöljer, en gungstol, ett litet bord och en liten soffa. Och detta var då rakt inte vilken soffa som helst, den var blytung vilket inte var så underligt då det var baksätet till en gammal bil av okänd modell. Den var omklädd efter konstens alla regler och ingen kunde ana vad som gömde sig därunder. Det var blommor i fönstren, en fin duk och korsord på det lilla bordet. Som jag älskade denna kammare, inte för möblerna eller blommornas skull utan för att det var ett rum där vi umgicks, vi fikade  vi pratade, löste korsord och spelade spel. Det var litet, det var trångt men ack sådan atmosfär. När jag nu som vuxen tänker tillbaks förstår jag att det var mormor och morfar som skapade denna atmosfär genom att de alltid tog sig tid och gav den kravlöst till oss barn. Så mycket det har betytt för oss som var barn där och då och så många lyckliga stunder det gav. Så inte är det konstigt att "kammar'n" är ett av de vackraste ord jag vet.